Privat bild. Fotograf okänd.

Musikdirektör Ragnar Blennow i Åstorp, Sverige. Privat bild.

Birgit uppträder på skolan i Ljungskile. Privat bild.

Start » Personen » Drömmen om sången

Drömmen om sången

Under uppväxten hade Birgit Nilsson en längtan till något annat än arbetet på gården. Musiken fanns hela tiden i hennes tankar och hon drömde om att bli sångerska. Hon hade hört att ens önskan slog in om man såg en stjärna falla på himmeln. Så varje gång hon såg ett stjärnfall, neg hon och uttryckte sin önskan.

Drängen Otto var den första att uppmuntra Birgits intresse för sång och musik. När hon var fyra år gav han henne ett leksakspiano, ”stort som en cigarrlåda med en oktav i C-dur.” Intresset växte och Birgit började öva på granngårdens orgel. Hennes far ville inte att hon skulle störa grannarna så han köpte en orgel till hemmet i Svenstad. ”När far kom tillbaka med orgeln kastade jag mig på soffan med ansiktet mot kudden och vågade inte titta upp på en lång stund, för jag trodde att jag drömde”, skrev Birgit Nilsson i sina memoarer 1995.

Första publikframträdandet

Birgits första publikframträdande var när hon som sexåring fick möjlighet att sjunga i grannsocknen på skolans julfest. Hon kläddes i vit sidenklänning med en stor rosett i håret. Orgeln var trasig så Birgit ställde sig på en stol och sjöng en fräck folkvisa hon lärt sig av drängen. Det blev stora applåder. 

Pianolektioner, körsång och Ragnar Blennow

När Birgit var 14 år började hon ta pianolektioner. Snart kom hon också med i kyrkokörerna i Västra Karup och Båstad och gick med i en amatörteatergrupp i det närbelägna Hovbacka. Där fick hon möjlighet att både sjunga och agera inför publik.

Med hjälp av kantor Albert Runbäck i Båstad lyckades Birgit Nilsson få kontakt med sångläraren och musikdirektören Ragnar Blennow i Åstorp. Blennow hade engagerats för att vidareutveckla några av de bästa rösterna i kören. Efter en sånglektion sa han till henne, ”Detta var mycket fint. Fröken kommer absolut att bli storsångerska.” Den dagen cyklade Birgit därifrån som på lyckomoln. Hon rusade in hemma på gården och skrek ”Jag är upptäckt! Jag kommer att bli storsångerska!” Blennow har efteråt berättat att Birgit gjorde ett mycket starkt första intryck innan hon ens börjat sjunga. Han förstod snabbt att hennes röstresurser var av det ovanliga slaget.  

Birgit började som sångelev hos Blennow 1939, med kort uppehåll under tiden på ungdomsskolan i Ljungskile. De övade flitigt romanser och arior. 1941 sökte hon, med Blennows uppmuntran, in till inträdesproven vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Mot Stockholm...

Stämningen var tryckt i huset innan Birgit skulle åka till huvudstaden Stockholm. Hennes far ville inte att hon skulle resa. Han hoppades att hon skulle stanna på gården och så småningom ta över arbetet där. Birgit var under en lång tid osäker på vilket som var rätt beslut. Hon var väldigt fäst vid sin hembygd och ville heller inte göra sin far besviken eller ledsen.

Det som kom att övertyga Birgit var ett par som oväntat kom till gården. Medan de skulade från ett ösregn bjöds de på kaffe och Birgit underhöll med sång. Hon sjöng Elisabeths bön ur Tannhäuser. De båda gästerna höll på att tappa hakan av förvåning. När Birgit berättade om sina sångplaner på Musikhögskolan erbjöd de henne att bo hos dem i Stockholm.

Birgits far var envis och menade att hon inte skulle få någon ekonomisk hjälp om hon åkte. Men hennes mor önskade att dottern skulle få förverkliga sina drömmar. Därför gav hon Birgit pengar från ett arv hon själv förfogade över. När resdagen väl var kommen och Birgit skulle åka till Stockholm, hade Nils i sin förtvivlan gått hemifrån.

Under tiden i Stockholm brevväxlade Birgit flitigt med sin mor. Justina var orolig för Birgit i storstaden. Hon oroade sig för att dottern skulle frysa, inte äta ordentligt och att hon skulle råka ut för något hemskt. Justina påminde också henne om att behålla båda fötterna på jorden. ”Bliv inte högfärdig!”, skrev hon. De orden skulle Birgit Nilsson minnas i hela sitt liv.

 | Kalendarium |  Om webbplatsen |  Birgit Nilssons Minne  |  Kontakt |  Press |  Tack |  Sitemap |