Birgit skriver autografer efter en konsert 1982. Foto: Lars Persson

Birgit signerar sin bok 1979. Fotograf okänd.

Birgit omgiven av fans vid ankomsten till Buenos Aires i september 1971. Privat bild.

Birgit och en ung beundare, Japan.

Start » Artisten » Kritiker och fans

Kritiker och fans

På scen var Birgit Nilsson tonsäker och dramatisk med en fantastisk utstrålning. Under sin långa karriär fick hon många lysande recensioner i tidningar världen över och hon hyllades flera gånger med stående ovationer långt efter det att hon lämnat scen.

Efter Birgits debut med Agathe på Kungliga Operan i Stockholm 1946, skrev Folke Hähnel i tidningen Dagens Nyheter ”Denna unga dam har lyckan att äga en ovanligt klangskön sopran med dramatisk expansionskraft. Man söker förgäves efter några förmaningar att ge henne. Egaliseringen är för en debutant häpnadsväckande väl genomförd, och stämman ligger naturligt och fritt placerad utan ansatser till störande biklang ... Att hon verkade en smula led vid det myckna stillasittandet kan ju bero på ett dramatiskt temperament; det får framtiden utvisa.”

Birgits succéer utanför Sverige

Det var inte bara i hemlandet Sverige som man förundrades över den nya sångerskans begåvning. Efter premiären av Brünnhilde i Wien skrev Herbert Schneiber i Neuer Kurir ”Birgit Nilssons Brünnhilde var både akustiskt och visuellt helt idealisk. En högdramatisk sopran med en sådan stämmas expansionskraft, glans och uttrycksförmåga som mestadels bara återfinns i svärmiska minnesbilder under rubriken Det var en gång”. Birgit kom att älska Wien och wienarna älskade Birgit. Hennes sång ansågs legendarisk, och hon utnämndes till deras stora stjärna genom tiderna, Maria Jeritzas efterföljare.

Såväl kritiker som kolleger hade mycket gott att säga om Birgit Nilsson. Den världskände dirigenten Karl Böhm sade en gång till Birgit ”När du upphör att sjunga, då kommer jag också att upphöra dirigera!” Wieland Wagner sade vid ett tillfälle att ”Nilsson var berömd innan hon blev stor”, och syftade på debuten på Metropolitan. Ernest Newman var en av världens ledande musikkritiker. Han gav en recension i Sunday Times efter ett av Birgits gästspel på Covent Garden. Där skrev han: ”Jag är glad att det förunnats mig att leva så länge att jag fick höra och se en ung Brünnhilde som är så mogen för en sådan prestation och dessutom ger sådana löften för framtiden som Birgit Nilsson.”

Minnesord från hela världen

Efter att nyheten om Birgit Nilsson bortgång 2005 spred sig över världen, skrevs många artiklar om operastjärnans liv. Vänner, kolleger, operachefer och fans uttalade sig i pressen.

Sveriges kung Carl XIV Gustaf gjorde ett uttalande via hovet: ”Med Birgit Nilssons bortgång har Sverige förlorat en av sina största artister. Den som haft förmånen att uppleva henne både på scenen och privat glömmer det aldrig, inte minst hennes varma humor. Tack vare otaliga inspelningar finns hennes sång också bevarad åt eftervärlden. Det är med stor tacksamhet vi minns hennes konst.”

I Berliner Morgenpost skrev musikskribent Klaus Geitel ”Hon sjöng under sitt långa, underbara liv upp till en Wagneroperornas portalfigur. Men hon var inte bara Wagnersångerska. Hon var Straussens Elektra. Hon var Puccinis Turandot. Hon var lysande i alla roller; sval, men röstmässigt överlägsen de flesta kolleger.” Enrico Girardi, respekterad musikkritiker i italienska Corriere della Sera, skrev “Hon var en av de största dramatiska sopranerna någonsin. Hennes främsta vapen var hennes intelligens.”

I New York Times stod ”Hennes röst rymde ett större patos med åren, men man minns hennes stämma mer för dess muskler, precision och rena sångglädje också under de mest krävande omständigheter.” Birgits röststyrka var något som ofta lyftes fram. Många kritiker menade att Birgit Nilsson var som gjord för att stå på scen och att hennes röst inte riktigt kunde komma till sin fulla rätt på studioinspelningar.

The Guardian skrev att det verkade osannolikt att Birgit Nilssons Isolde och Brünnhilde någonsin skulle kommer att tangeras, för att inte säga överträffas.

En världsartist med känsla för humor

Av alla dessa hyllningar och vackra minnesord finns det framförallt några som speciellt sammanfattar Birgit Nilssons artisteri. Stefan Johansson skrev i Svenska Dagbladet ”Det är lätt att fastna i superlativen över hennes röst, men först och främst var hon en stor konstnär”. James Levine, chefsdirigent på Metropolitan från 1973, sade att ”Birgit var unik. Hennes röst, hennes artisteri, hennes sinne för humor och hennes vänskap stod i en klass för sig.”

 | Kalendarium |  Om webbplatsen |  Birgit Nilssons Minne  |  Kontakt |  Press |  Tack |  Sitemap |