Operorna

Birgit Nilsson var känd som sin tids ledande Wagnersopran. Men hon sjöng också en rad andra stora sopranroller i operor av såväl Strauss som Puccini och Verdi.

pageImage

Salome 1965. Metropolitan Opera Archives

pageImage

Isolde 1959. Metropolitan Opera Archives

Efter genombrottet 1947 på Kungliga Operan i Stockholm blev Birgit fast anställd från hösten 1948. Hennes första internationella operaframträdande i Glyndebourne 1951, som Elektra i Mozarts Idomeneo, följde på rekommendation av Fritz Busch. 1958 övergick anställningen vid Kungliga Operan i ett gästspelskontrakt i och med Birgits internationella framgångar och ökande uppdrag utomlands. Under 1950-talet studerade Birgit in nya roller på löpande band. Hon hade snart arbetat sig igenom en stor opera- och oratorierepertoar från Mozart och Beethoven till Bartók och Hindemith. Från och med 1960-talet koncentrerade hon sig på ett tiotal roller i operor av Wagner, Verdi, Strauss och Puccini. Under sin långa karriär fick Birgit möjlighet att stå på de största operascenerna i världen. Hon fick samarbeta med tongivande regissörer och toppen av sångareliten. Hon arbetade även med flera av de stora dirigenterna, däribland Erich Kleiber, Herbert von Karajan, Georg Solti, Wolfgang Sawallisch, Hans Knappertsbusch och Karl Böhm. Birgit Nilssons förmåga att tolka en roll växte med åren och hon blev en gripande skådespelerska såväl som en hyllad sångerska. Hon förknippades alldeles särskilt med Richard Strauss Elektra och var länge den mest eftertraktade interpreten av Puccinis Turandot. Hennes personliga favoritopera var Wagners Tristan och Isolde. Kritikerna enades om att ett antal av operalitteraturens mest krävande högdramatiska roller var som skrivna just för Birgit Nilsson.